I november gjorde vi tillsammans med några medlemsföretag en studieresa till farmer och slakterier i Brasilien och Uruguay. Avsikten var att bilda oss en egen uppfattning om sydamerikansk nötköttsproduktion och få inspiration till förbättringsåtgärder här hemma. Och nog fick vi inspiration och djupa intryck! Även om endast en liten del av det enorma Brasilien, den sydliga delstaten Sao Paulo, hanns med under den intensiva besöksveckan, fick vi en bra bild av brasiliansk köttproduktion. Detsamma gällde det till ytan lilla men till nötköttsproduktionens omfattning stora landet Uruguay. Huvudintrycket är att vi har en hel del att lära när det gäller ätkvalitet och produktutveckling. Speciellt beträffande nötkött avsett för grillning som är jättestort i Sydamerika. Vi provsmakade en rad högklassiga grilldetaljer, såväl välkända som för oss okända, från djur som enbart fötts upp på bete eller där betesperioden avslutats i sk feedlots med fri tillgång till energi- och proteinrikt foder. De senare hade den avgjort bästa ätkvaliteten med ett rikt marmorerat, mört och mycket välsmakande kött. I supermarkets välsorterade diskar presenteras nötköttet i ett antal olika styckningsdetaljer, oftast i vakuumförpackade bitar avsedda för grillning eller annan tillredning. Generellt är nötköttet fetare än vi är vana med, men att detta accepteras och uppenbarligen efterfrågas, tyder på bra kunskaper om köttkvalitet hos konsumenterna. Något som vi önskar oss skulle bli betydligt bättre hos de svenska konsumenterna.

Vi frågar oss nu varför vi inte skulle kunna ta till oss en hel del av detta i svensk köttproduktion. Våra intryck från Sydamerika känns helt i linje med den debatt som Britt-Marie Stegs, VD för Hälsingestintan AB, har initierat. Hon ser stora möjligheter för svenskt nötkött att konkurrera med den ökande importen av kvalitetskött från bl a Sydamerika. Men då krävs enligt henne att uppfödare och industri satsar på ökad produktion av det premiumkött som främst restaurangsektorn men även allt fler kvalitetsmedvetna butikskunder efterfrågar. Hennes utspel stöds av flera köttdjursuppfödare som menar att klassificering och betalningsmodell historiskt har gynnat produktion av mycket kött på kort tid, exempelvis av ungtjurar, utan hänsyn till ätupplevelsen när köttet väl hamnar på tallriken.  Man hävdar att det är svårt att få betalt eftersom kostnaden för produktion av en bra biff överstiger det slakterierna betalar och att man därför inte har anledning att producera högre kvalitet. Slakteriföretagen hänvisar till bristande efterfrågan från handeln för att det ska löna sig att sortera nötköttet mer efter kvalitet. Bara en del av det bättre köttet som styckas säljs till ett högre pris. Situationen beskrivs väl av KLS Ugglarps VD Johan Andersson när han hävdar att ”Vi är på lantvinsstadiet och måste utveckla köttet. Kan vi differentiera köttet i olika segment flyttar vi hela kedjan uppåt vilket stärker lönsamheten för alla.”

Från Kött och Charkföretagens sida anser vi att branschen måste ta ett samlat grepp för att öka takten i utvecklingen mot en mer marknadsanpassad svensk nötköttsproduktion. Vi bör fråga oss om svensk köttklassificering och styckningsnorm är anpassad till dagens krav liksom betalningsmodeller till uppfödaren. När handjursbidraget försvinner vid årsskiftet, innebär det bättre möjlighet att styra köttproduktionen mot marknadens efterfrågan. Med mindre kopplade EU-stöd blir bonden mer känslig för prisdifferentiering och då kan också industrin styra mot bättre kvalitet med priset.

Vi kommer nu att tillsammans med Svensk Kött ta initiativ till ett samtal med alla inblandade för att vi ska få en snabbare utveckling i önskad riktning, inspirerade av våra intryck från Sydamerika och den konstruktiva debatt som förs i lantbruksmedia.

Åke Rutegård

VD Kött och Charkföretagen

08 - 762 65 31